Familjevandring på Nötö i Åbo skärgård

Tillsammans med min åttaåriga dotter Linnea och min arbetskollega Anna Karin åkte vi till Nötö i Åbo skärgård. Besöket var en del av projektet St Olav Waterway och vi ville tesvandra en vandringsled inom ramen för projektet. Ombyte från vardagsmiljön är alltid välkommet och möjligheten att tillbringa ett par dagar utomhus i naturen i en ny miljö kändes uppfriskande. Tystnaden och stillheten på Nötö var påtaglig för en stadsbo. Jag har en gång tidigare vandrat på kontinenten men skärgårdens miljö gav en helt annan upplevelse där vattnet var närvarande nästan hela tiden.

091

Det regnade och var lite ruskigt väder då vi anlände till Nötö. Vi kände ingen större lust att bege oss ut i terrängen utan lekte i stället kurragömma inne i Backaro Bed & Breakfast där vi också övernattade. Senare på kvällen slutade det regna och vårt värdpar Ida och Emanuel tog oss med på en promenad till det vackra kapellet och i omgivningarna runt byn och det kändes som om vi trots allt fick pröva på att vandra lite också den dagen. Rummen i Backaro var mysiga och sängarna bekväma. Efter en lång natts sömn var vi redo för en ny dag och vädret gjorde oss inte besvikna. Vi vakande till solsken och efter den läckra och rikliga frukosten var vi redo att utforska ön. Vi vandrade i väg genom skogen och kom så småningom upp på klippor varifrån vi hade en underbar utsikt över havet och öarna utanför. Det kändes som den mest naturliga platsen att sitta och äta vårt medhavda mellanmål på och vi stortrivdes alla tre i solen på berget. Anna Karin hade laddat ner en app på sin smarttelefon och vi kunde följa leden med hjälp av den. Vissa svårigheter att hålla oss på den rätta rutten hade vi dock i bland.
097
Nånstans under vandringen tröttnade Linnea och hon uttrycker själv att hon blev ’trött och hungrig och arg’. Vi fick locka med att hon skulle bli skjutsad på en kärra till Nötö lanthandel på glass innan hon åter hittade energi att vandra. vandringen var totalt ca 4 km lång och jag trodde att Linnea skulle klara det med glans men det blev trots allt lite motigt för henne. All trötthet för Linneas del var glömd då hon såg gårdshunden Jaffa komma lufsande mot oss och hon fick gosa med den en stund innan vi fick äta Idas goda lunch.

Maria

8 åriga Linnea skriver om Nötö

Det vad en gång en dam som hette Anna Karin och en annan dam som hette Maria ja och en liten flicka som hette Linnea. En dag bestämde sig Anna Karin, Maria och Linnea för att åka till Nötö på en arbetsresa. Det vad ju förstos Anna Karin och Maria som skulle på arbetsresa men Linnea vad med för att Anna Karin och Maria skulle få se hur det är att ha ett barn med sig och vandra. Ja för att Anna Karin, Maria och Linnea for faktiskt och vandra. Men i slutet av vandringen blev Linnea trött och arg. På Nötö fanns också en hund som hette Jaffa och han var väldigt söt och snäll. Anna Karin, Maria och Linnea måste ju också bo nonstans dom två dagarna dom vad på Nötö och dom bestämde sig för att bo på Bed and Brakfast som vad ett väldigt trevligt ställe tyckte Anna Karin, Maria och Linnea. Dom som drog Bed and Brakfast vad också väldigt trävliga. Maten på Bed and Brakfast vad jette god. Anna Karin, Maria och Linnea lekte också kurra gömma i det stora huset. Det fanns också en spindelgunga på gården som Linnea tyckte väldigt mycket om. Snipp snapp snu så var den sagan slut.
094

Advertisements

Söta Sottunga

Tidig morgon den 7 april tog jag Heidi Tallgren och min vandringsgrupp bussen från Åbo till Galtby. Målet var att från Galtby ta färgan över till Sottunga, vandra och övernatta där och sedan nästa morgon ta färjan över till Långnäs på Åland och därifrån vandra 30 km in till Mariehamn. Min grupp bestod av mig själv, Mathilda Engström och spanjoren Juan Antonio Cortés Troya. Det var även en annan vandringsgrupp på tre personer som höll oss sällskap på färjan, de hoppade av på Kökar och sedan nästa morgon skulle vi träffas på färjan till Långnäs igen.DSC_0184

Väl på plats i Galtby mötte James som är delansvarig för vandringsprojektet upp oss med kaffe och kanelbullar så länge vi väntade på att gå ombord. James intervjuade oss och frågade om våra förväntningar, han förberedde oss också genom att bjuda oss på den stärkande och hälsosamma björksaften. Vi var alla förvånade över hur gott det smakade.
På färjan tog vi bilder, umgicks och spelade kort. Det var väldigt trevligt eftersom vi var ett så bra gäng som reste tillsammans. Färjan hade allt vi behövde så som ett café, sköna soffor och toaletter. Vi var även glada över den fina utsikten av havet och holmar som omringade oss.
När vi kom fram till Sottunga på eftermiddagen blev vi väl mottagna av Ralf och Sara. De var två personer som växt upp på Sottunga och som var väldigt involverade och intresserade av projektet. Vi fick skjuts till gästhemmet Lyckliga Lotta var vi mötte upp Britt som hade samma bakgrund som Ralf och Sara. Vi började genast vandra den planerade rutten tillsammans med Britt, Ralf och Sara. De hade tidigare vandrat rutten väldigt många gånger och de var flitiga med att fråga oss om råd gällande rutten. De hade också många egna idéer de gärna vill verkställa för att locka vandrare till ön. Rutten gick mestadels på små stigar genom skog, berg och på skogsvägar. För att man ska kunna hitta rutten hade de markerat den med vit tejp hängandes i träden. Man såg färgen väldigt bra i den gröna skogen och det var lätt att hitta fram. Favoriten under vandringen var definitivt då vi kom ut till stranden vid Svinhusdahl. Där pausade vi, drack saft och kaffe med smörgåsar och kanelbullar som Britt hade hämtat med till oss. Det var en väldigt vacker plats där det fanns många fina gamla båthus att beundra.
Efter vandringen kom gästhemsägaren Lottas man, som fungerar som församlingens präst och visade oss den gamla, mysiga kyrkan på Sottunga. Vi fick gå in i kyrkan och beundra den samtidigt som prästen berättade historien om kyrkan.
Servicen på gästhemmet var väldigt bra, vi fick avnjuta en otroligt god middag på kvällen som Lotta hade tillrett till oss. Rummen var mysiga och vi fick sova gott. På morgonen fick vi morgonmål som kan jämföras med hotellfrukost så vi var glada och nöjda när prästen skjutsade oss till hamnen för att ta båten vidare till Långnäs.

På färjan mötte vi upp den andra gruppen som hade vandrat på Kökar dagen innan. Vi steg tillsammans av båten och började direkt vandra den långa sträckan till Mariehamn. Solen sken och vägen vi vandrade på var väldigt vacker så humöret var på topp för hela gruppen.
De första kilometrarna var omringade av vackra utsikter med sjöar, hav, träsk och skog vilket gjorde vandringen lätt. Vi pausade rätt ofta så att vi skulle orka hela vägen. Efter att vi hade vandrat de första kilometrarna blev det tyngre att gå eftersom att cykelväg fattades under många långa sträckor. Utsikten var heller inte den samma eftersom vi nu omringades av skog på båda sidorna. Hur som helst kämpade vi på och vi klarade alla av att vandra hela vägen.

Med värkande fötter checkade vi in på hotell Savoy där vi fick vila innan vi på kvällen gick ut för att äta burgare. Mätta och belåtna gick vi tillbaka till hotellet var vi ganska tidigt gick och sova eftersom att vi alla var utmattade efter dagen. Dagen därpå gick vi till hamnen för att beundra den vackra utsikten och fartyget Pommern. På eftermiddagen tog vi sedan Viking Grace över till Åbo.

Jag är glad att vi valde att vandra just den här rutten fastän den var tung och krävande. Sottunga var en väldigt vacker ö och jag hoppas att de ska få besök av många vandrare. De var alla så trevliga och gästvänliga, jag är imponerad över hur engagerade de alla var. De har verkligen viljan att få detta att fungera och man märkte att de alla var stolta över sin lilla ö.
Sträckan mellan Långnäs och Mariehamn var vacker men tung att vandra. Det var landsväg hela vägen och jag skulle därför rekommendera människor att cykla den sträckan.

Rastplatser och roskisar på båda sträckorna är något jag saknade och jag tror att det behövs om vandrare skall komma dit.

Jag vill sist och slutligen tacka hela projektgruppen och de välkomnande människorna på Sottunga. Det har varit lätt att jobba och få ett bra resultat när man har fått så bra hjälp och stöd från alla inblandade.